Fotografiska och andra projekt

konst

FOTO ALTARTAVLA TILL RACKSTADMUSÈET

 

På Rackstadmuséet i Arvika pågår nu i sommar en utställning av konstnären Björn Ahlgrensson. Han kom ursprungligen från Stockholm men lockades till Rackstad av Gustav Fjaestad, som flera andra konstnärer. De bildade tillsammans Rackstadkolonin, som ligger till grund för Rackstadmuséets fina konstsamlingar. 2018 är det 100 år sedan Björn Ahlgrensson dog och ger en anledning för muséet att uppmärksamma.

Björn Ahlgrensson anlitades till att måla altartavlan i Trefaldighetskyrkan i Arvika, tills den stod klar 1911. Han använde sina nära och bekanta, som modeller till de bibliska gestalterna på tavlan. Många av skisserna som han gjorde innan slutliga målningen, finns sparade och är utställda tillsammans med den stora kopian av altartavlan.

Det är denna kopia jag fick förfrågan om jag kunde åta mig att framställa. Originalet är ju stor och sitter monterad djupt in i en kraftigt ornamenterad träram. Det första problemet var ju att jag förmodligen behövde mer än de två blixtar jag hade tillgängliga själv. Den stora tavlan behöver ju lysas upp jämnt. Den andra svårigheten var att den sitter djupt monterad så ramen orsakar skuggor. Man måste lägga ljuset vinklat så man inte får reflexer från blankförnissade ytor i bilden.

Lösningen blev att jag ställde två blixtar i olika höjd, först på högersidan och fotograferade. Sedan flyttade jag över blixtarna till vänstersidan och tog lite bilder med ljuset åt andra hållet. I efterbearbetningen i datorn lade jag ihop de bästa delarna av de båda tagningarna och gjorde en helt perfekt bild. Den är ju faktiskt tagen med 4 blixtar. Även kopian är stor. Den är 120 x 140 cm och är monterad på Kapa-platta. Den blev uppskattad på muséet då många trodde att det var originalet som hängde där. Dessutom framträder den mycket fint i den rena miljön utan ram och annat som tar bort fokus på själva tavlan, jämfört med i kyrkan.

AltarTest hel

Bilden redigerad och klar.

Annonser

Bild

Pelargonia genom glasruta

Pelargonia genom glasruta

Bilden är tagen genom ett toalettfönster i den lilla byn Beilstein i Moseldalen, Tyskland


”Bättre än Lars Lerin”

För ett antal år sedan gjorde jag några oljemålningar. Var och en av dem har en egen historia, hur de har kommit till- hur själva idén har uppstått med mera. Jag ska återge lite historia runt en av de mera ”konstiga”IMG_2623

Denna märkliga rymdinspirerade skapelse gjorde jag 1990 efter en idé som jag fick flera år tidigare. Grundinspirationen kommer från ett reportage i en motortidning om en customiserad Chevrolet El Camino. En på den tiden välkänd motivlackerare som heter Rolf Ingersjö hade lackat hela bilen i ett rymdmotiv med stora klippblock, stjärnhopar, nebulosor mm. Ett otroligt lackjobb.

När jag studerade bilderna på bilen började en ny tanke växa fram. Det skulle bli ett roligare motiv om man kunde få in lite vardaglig verklighet tillsammans med den avlägsna rymden. Efterhand började motivet växa fram i mitt huvud. Man skulle se rymden genom marken, eftersom jorden spruckit. Sen rullade det hela på i min fantasi. Jorden måste vara platt som en pannkaka, en skärva har lossnat, en stackars man som gått ur sin bil för att prata med mannen som tar upp potatis, blev kvar på skärvan. Lite vardagliga göromål när tyvärr det oförutsedda hände.

Den uppmärksamme kan se en kines som tittar upp över kanten från andra sidan, förmodligen lika förvånad han.

Tavlan har väckt en del intresse. Den har varit utställd på några olika ställen men hänger nu permanent på min vardagsrumsvägg. Den har intresserat inte minst barn, som ofta blivit stående länge och begrundat den.

En liten kille som heter Anton, i min bekantskapskrets, var med sina föräldrar på en Lars Lerin utställning på Heidruns Cafe i  Fensbol, för några år sedan. När han gått runt och tittat på hans fantastiska tavlor en stund så sa han med en suck ”Calle målar i alla fall bättre”


Galleri

Vernissage Kajsa Zetterquist och Per Adde på Rackstadmuseet

Välfylld D-sal på Rackstadmuseet

Välfylld D-sal på Rackstadmuseet

Lördagen den 2 februari var jag och Agneta inbjudna till vernissage på en stor och färgstark utställning på Rackstadmuseet. Det var konstnärsparet Kajsa Zetterquist och Per Adde som ställer ut en del tavlor, som senare i år kommer att hänga på ett nybyggt konstmuseum i närheten av deras hem i Graddis i närheten av Bodö i nordnorge. På vernissaget talade även arkitekt Margrete Friis som ritat konstgalleriet

Kajsa Zetterquist

Kajsa Zetterquist

Per Adde

Per Adde

Kajsa och Pers engagemang inom konst och även bildandet av nationalparken Saltfjäll – Svartisen, och även samernas rättigheter, gjorde att deras kommun i Nordals fylke ställde dem frågan om de vill skänka konst, så bygger de ett stort galleri.

I juni öppnas det väldiga bygget Galleri Adde-Zetterquist vid nationalparkcentret i Graddis, där E6 och Graddisvägen mot Sverige möts.

Per och Kajsa bor otillgängligt, långt från farbar väg. Tavlorna de ställer ut har de fraktat två kilometer med snöskoter från sitt hem till närmaste väg. NRK spelade in ett avsnitt i programserien ”På ett ställe där ingen kunde tro att någon kunde bo” från deras hem. Programserien har ju även sänts i SVT.

Min inbjudan till vernissaget kom sej av att jag tidigare under veckan, innan tavlorna hängdes, fotograferade 28 st av dem till en konstbok som ska vara klar inför invigningen av deras Galleri i Norge. Jag har sedan mitten av 80-talet haft yrkesmässig kontakt med Kajsa. Först genom boken om hennes föräldrar Märta och Jerome. Då jobbade jag som scanneroperatör på Arvika Grafiska. Sedan har det blivit ett flertal böcker som jag har scannat bilder till eller fotograferat.

Galleri Adde-Zetterquist vid nasjonalparkcentret i Graddis

Galleri Adde-Zetterquist vid nasjonalparkcentret i Graddis