Långt mellan mina inlägg och långt mellan mina modellfotograferingar ibland. Jag har länge tänkt mig göra en fotografering i denna gamla industribyggnad på Laxholmen i Munkfors i Värmland. Det ska vara Nordens största legala plats för graffiti. Väggarna ändrar utseende mellan de gånger man är där. Modellen Marie var sugen på att göra ett samarbete i denna exotiska miljö.
Nu är det vår och jag ligger helt fel i tid när jag lägger ut höstbilder. Hoppas att jag kommer ikapp snart och att jag får lite fina vårbilder att lägga ut.
I mina hemtrakter, långt ute på landet i Värmland, har jag nära till fina skogar att fotografera i. Gillar den gröna mjuka mossan som skulpterar gammelgranarnas rötter. Vore perfekt miljö och kuliss till modellfotografering. Någon hugad modell som vill prova?
Ibland tar jag kameran och botaniserar i en gammelskog i mitt närområde. Letar som vanligt detaljer och fotovinklar. Här hittade jag en gammal kullfallen trädstam med mossa och harsyra. Den lyser grön som en väg i de torra bruna löven på marken.
Är man på skogspromenad med kameran, så har man hela tiden blicken vaken för detaljer. När jag klev över en liten skogsbäck såg jag att skummet hade lagt sig så symmetriskt. Det var en liten fördämning av stenar som bildade ett lugnt vattenflöde ovanför. Där blev det ett eget litet konstverk i vattnet. Precis så som det ser ut på bilden.
Ber om ursäkt för att jag inte sköter om min blogg riktigt som jag borde. Jag fotar fortfarande och ibland blir det någon bild som är värd att lägga ut här. Kan väl påstå att år 2020 har varit ganska begränsat både vad beträffar beställningsfoto som egna utflykter med kameran. Lite naturbilder från närområdet blir det ju ändå. Kommer kanske att göra mer utlägg med enstaka bilder än tidigare.
Börjar med en bild av en liten solfångare.
Vid vårt besök i Vilnius i augusti, upptäckte vi att det ganska nära hotellet skyltades om ett järnvägsmuseum. Ett besök där måste vi hinna med. Det visade sig vara ett område i anslutning till stora centralstationen som blivit uppställningsplats för uttjänt sovjetiskt järnvägsmaterial av de mest skilda slag. Allt från små dressiner till gigantiska snöröjartåg mm. Mycket intressant att fotografera.
Men stället användes också som kulturell mötesplats för ungdomar. Det fanns en stor scen för rockkonserter och utomhus bio. Många av järnvägsvagnarna var som små pubar med ölservering och sittplatser. Det var överlag mycket plats för besökare. Kvällen innan vi besökte platsen hörde vi ljudet från något större musikevenemang. Då hade det varit rockkonsert här och på kvällen samma dag vi var där skulle det visas bio, berättade några trevliga ungdomar vi träffade där och som pratade utmärkt engelska. Vi var hjärtligt välkomna.
Besökte i augusti -19 Litauen för första gången. Kanske ett lite udda resmål för oss svenskar men det visade sig vara på G när det gäller turism från övriga Europa. Det ligger ju mer än 20 mil in från kusten, nästan vid Vitryska gränsen, så det är ju inte lika enkelt för oss svenskar att åka dit som att ta färjan till Riga eller Tallinn där man kommer iland mitt i stan.
Vilnius var en oväntat modern stad. Det är ju inte länge sedan Litauen var ett fattigt land men det har hänt mycket sedan de blev fria från Sovjet 1990. Det som jag själv tycker är tråkigt är att alla städer blir mer och mer lika eftersom det är de stora internationella kedjorna som etablerar sig först. Det blir för lite utrymme kvar för den lokala inhemska prägeln. Samma sak även i mindre städer hemma i Sverige. För övrigt var det en mycket fin stad med trevliga människor där de flesta yngre pratade bra engelska.
Bilder & Sånt Carl-Erik Willman 